Ju mer jag lär mig om pensioner desto tryggare känner jag mig

(Gästinlägg på http://blogg.minpension.se/2011/04/26/ju-mer-jag-lar-mig-om-pensioner-desto-tryggare-kanner-jag-mig/)

Den första april började jag som ny pressekreterare på Pensionsmyndigheten. Fram till dess var jag en ganska normal pensionssparare:

• Jag öppnade mitt orange kuvert, noterade hur mina pensionspengar rullade in och hur mitt fondval utvecklades samt satte in i en pärm
• Jag försökte urskilja årsbeskeden från tjänstepensionsbolagen från reklam om fondbyte
• Jag pensionsparade månadsvis sedan ett antal år

Redan på anställningsintervjun tipsade Sten Eriksson om att det gick att göra en prognos på Pensionsmyndighetens hemsida via minpension. Jag loggade in och efter en vecka hade alla uppgifter trillat in.

Vips så såg min samlade prognos betydligt bättre och tydligare ut. Det är nästan så att jag funderar på att sluta spara privat. Redan när jag började pensionsspara i 25-årsåldern så sa en bekant som jobbade i bank att det var smartare att spara på ett vanligt konto i stället för att låsa in pengarna. Då skulle jag kunna disponera pengarna om jag bestämde mig för större förändringar i livet.

Stormen Gudrun raserade flera av mina äldre släktingars pensionssparande. Det var pengar de hade sparade i skogsfastigheter, som då blåste omkull. Timmerpriset föll drastiskt när volymen avverkad skog ökade våldsamt. Så fungerar det lyckligtvis inte med den Stockholmsvilla min fru och jag plöjer ner pengar i. Som fastighetspriserna ökat, framför allt i storstäderna, känns fastigheter som en trygg livsinvestering.

Mottot på min nya arbetsplats är att göra pensioner enklare. Och egentligen handlar det bara om att jobba – heltid och vitt – och se till att ha tjänstepension. Samt att se till den egna hälsan och satsa på livet oavsett om det betyder barn, båt eller bostadsrätt.

Premiepensionen är en mindre del av den totala pensionen, men intresset för rådgivnings- och förvaltningstjänster visar på den ångest och oro människor känner, när de i tv-soffan översköljs av diverse pensionsreklam. Om fler fick koll på sin totala pension så skulle de känna sig tryggare. Kanske strunta i höga årsavgifter och i stället välja en långsiktig fond eller ligga kvar i förvalet sjunde AP-fonden med risk baserad på ens generation. För att bara kolla över fondvalet varje år det orange kuvertet kommer.

Det här är en utmaning i kommunikation som jag har antagit. Redan två timmar efter att jag tackat ja till jobberbjudandet på kommunikationsstaben så satt jag med min fru framför minpension.se. Och middagsbjudningarna framöver lär bjuda på många tillfällen att prata pensionsprognoser när mina bekanta efterlyser råd och tips om sin pension!

Tal vid avtackning - den orange tråden

Tack för presenten med presentkort till cykelaffär! Och det var ju lämpligt med orange papper, och fotografi på mig med hjälm och orange glasögon.

Jag har alltid cyklat. Till lågstadiet. Till gymnasiet fast utan mössa för att frisyren inte skulle skadas. I Lund som har landets tredje höjdskillnad inom kommungränsen och där min cykel prydde löpet till Sydsvenskan efter en cykelaktion med FBI, Föreningen Bilfri Innerstad! I Malmö åkte jag mest rullskridskor till jobbet som redigerare på Skånska Dagbladet. I Chile cyklade jag trots värmen och att trafiken var livsfarlig, inte minns när vi hade cykelaktioner.

Ibland så stannar tiden och du kommer på något. När jag en dag i Älvsjö stod med hjälmen på efter att ha cyklat med barn till dagis och sedan till skolan så kom jag på att jag i stället för att ta pendeln kunde cykla till jobbet. En dag i vikarieträsket på TT kom jag på att jag kunde söka även jobb som pressekreterare. En dag i Dalarna insåg jag att jag ville jobba utomlands, gärna som biståndsarbetare. Och en dag i tonåren kom på jag på att jag ville utbilda mig till journalist.

Jag började på Miljöpartiets riksdagskansli februari 2003. För att ge lite perspektiv så har jag tänkt igenom vad som fanns då men inte nu och tvärtom.

• 2003 jobbade Maria Wetterstrands pressekreterare med ansvar för politiska utspel, Kristoffer Talltorp, fortfarande som MP:s webbredaktör.
• 2003 faxade MP:s pressavdelning fortfarande pressmeddelanden till alla riksmedier, förutom att skicka på mejl
• 2003 låg inte etermediernas nyhetssändningar på nätet, så vi köpte en dator med tv-kort och spelade in tv-sändningarna. Men viktiga riksdagsdebatter spelade vi fortfarande in på video, från intern-tv:n.
• 2003 i partiprogrammet – och det nuvarande – varnar MP för växthuseffekten. Klimatfrågan fanns inte som uttryck.

2003 hade jag också fullt utbrott vad gäller orange kläder. När jag var föräldraledig 2004 i Farsta kunde jag ha orange byxor, tröja och jacka. Det här började redan i Chile i slutet av 1990-talet och fortsatte. Hösten 2005 till våren 2006 vikarierade jag som samordnare av pressarbetet. Det innebar också att sitta med FG, förhandlingsgruppen, och där Conny Wahlström biträdde den gröna departementschefen Agneta Börjesson. De som känner Conny vet att han gillar starka färger på skjortorna.  Det ledde till ett par häftiga krockar, bland annat när jag hade en orange skjorta och han en rosa…

Från den tiden har jag också min främsta MP-anekdot: när förhandlingarna kärvade som mest mellan Miljöpartiet och Göran Person om en tillfällig asyllag för att de flesta gömda barnen skulle få stanna så stängde språkrören av sina telefoner i protest. Vänsterpartiet hade vikt ned sig och MP hade till sist kastat alla sina övriga vårbudgetförslag och hade endast kvar detta krav. Redan innan hade både Yvonne Ruwaida och Åsa Domeij i perioder vidarekopplat sina mobiler och jag hade redan haft finansminister Per Nuder på tråden ett par gånger.

På hösten hade jag börjat spela World of Warcraft och på våren hade jag nått högsta nivån. Jag var med samma gille som flera andra på pressavdelningen och vi flera kvällar i veckan hade vi samlingar med 40 spelare som utförde gemensamma uppdrag. Jag var druid och helade dem som bankade på de största monstren. Mitt uppe i ett sådan uppdrag så ringer mobilen, jag tar av mig head setet och har helt plötsligt statsminister Göran Persson i luren. Han fick inte tag på Maria och Peter. Jag kunde inte säga att de var sura på honom men heller inte ljuga och säga att de skulle höra av sig, för det ville de inte då. Han tyckte det var konstigt att jag inte kunde nå dem eller få dem att ringa upp honom. Efter ett tag började min spelkompisar att skrika på engelska och kräva på chatten att jag skulle återvända. Jag fick rätt stor respons bland de svenska och internationella spelarna när jag förklarade att orsaken till mitt spelavbrott var att jag hade haft Sveriges statsminister på tråden.

I alla fall så i höstas köpte jag ytterligare ett par cykelglasögon som skydd mot blåst och insekter och för att se kontraster bättre. Färgen blev… orange! Och i julas fick jag nya cykelkläder av Linn… som var i färgen orange!

Så då hände det följaktligen efter jul, när jag hade uppdaterat mitt CV och sökt en av chefstjänsterna i den pågående omorganisationen, att jag kom på något. Jag kanske skulle söka jobb utanför bygget? Så jag började googla. Och vad dök då upp, om inte en utannonserad tjänst som pressekreterare för Pensionsmyndigheten. Som skickar ut sitt orange kuvert. Och har en orange logga. Och vars intranät heter Orangeriet!

Så, vi får se när det händer något nästa gång. Kanske har det med jobb, kanske har det med färg, kanske har det med cykel att göra. Vem vet?

Åtgärder krävs mot skjutsningvansinnet till skolan

Hej Christer, hoppas att allt står väl till med dig och att du sluppit vårvinterns grasserande sjukdomar som fått många barn och föräldrar på fall!

Jag noterar att skjutsningsvansinnet på Myrängsskolan nått nya nivåer när en halvfet förälder hänvisar till allergi att hon måste parkera sin amerikanare (ej miljöbil) utanför dagiset i stället för på skolans parkering 50 m bort.

Själv så mår jag fysiskt illamående över att du som rektor på Myrängsskolan inte går något åt detta säkerhetsproblem. Det räcker inte med att du skriver ett par rader på slutet i månadsbrev, det har uppenbarligen inte skett någon förbättring. 

Som jag tagit upp på föräldramöten på skolan och förskolan och min fru nämnt på föräldrarådet krävs det åtgärder. Nyligen blev vi påkörda när vi backade upp på vår infart på Myrängsvägen. Av en förälder som bor två hus längre bort. Mot rondellen. Och som alltså var på väg NED mot skolan.

Jag skulle gissa att barnen på din skola till 75 procent skjutsas till skolan. Vad tror du? Det kunde vara  intressant att ta reda på.

Det finns en rad instanser som jobbar med dessa frågor: Huddinge kommun, polisen, NTF, osv. Jag kan undra varför inte Myrängsskolan deltog i kommunens årliga "Gå och cykla till skolan-tävling"?

Om du lägger in adressregistret över barnen på Googlemaps eller annan karta på nätet så ser du att de flesta bor inom några hundra meter från skolan. Det skulle vara mycket lätt att få barn och föräldrar att gå eller cykla till skolan. Sedan kan föräldrarna gå hem och ta bilen eller direkt fortsätta kollektivt till jobbet.

Här handlar det om vilka normer du sätter på skolan. När du i dagsläget inte gör något mer än att skriva i ett brev som många berörda uppenbarligen inte läser eller struntar i, så stödjer du skjutsningsvansinnet när du ger signalen att utöka parkeringsplatserna på skolan. Det är som att ha problem med vapen på skolan och köpa in skottsäkra västar. Tror du att säkerheten till och från skolan ökar när det blir lättare att parkera vid skolan? Den gängse trafikforskningen är att bilåkandet ökar, om inga andra åtgärder sätts in.

Normerna från dig och lärarkåren är också tydlig gentemot elever och föräldrar. Jag möter några av de yngre lärarna på väg till tunnelbanan, och jag har sett någon på cykel och komma med bussen. I övrigt verkar det vara bilen som gäller, vilket är extra tydligt på studiedagar då parkeringsplatsen ändå nästan är full. Det är ju förklarligt eftersom de flesta av er inte bor i närområdet, även om kollektivtrafiken uppenbarligen fungerar för dem som använder den. Men det finns ju personal som gör det, men ändå tar bilen 200 meter till skolan.

Snart slutar mitt barn och ska börja ta bussen eller cykla till en annan skola. Hon går redan i dag till och från skolan. Det är inte utan att jag känner stor rädsla. Eftersom jag går till förskolan varje morgon noterar jag:

• De flesta håller inte 30 km/h som den blå skylten vid rondellen rekommenderar utan håller 50 på Myrängsvägen.

• De flesta  bilister bromsar först vid farthindret, inte vid obligatoriska 30-skylten.

• En tredjedel av föräldrarna som skjutsar sina barn orkar inte ens blinka med sin bil när de svänger in på parkeringen.

De två sista punkterna är olagliga och vid en poliskontroll skulle ganska många åka fast. Du har ju också noterat att en del skjutsande föräldrar har haft så hög fart att de närmast sladdat in på parkeringen.

Förutom säkerheten finns också folkhälso- och miljöaspekter:

Det finns en dansk studie som följt skolbarn under många år. De barn som skjutsas till skolan är märkbart fetare än de som går eller cyklar till skolan. Här är en länk http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=5861

En majoritet av våra resor är så korta att katalysatorn i bilen inte hinner bli varm och börjar fungera. Bilarna släpper då ut mångdubbelt med utsläpp. En kort bilsträcka när motorn är kall släpper alltså ut lika mycket som vid en längre. Här finns en kampanjsajt som skolan också skulle kunna haka på, en utmaning inom lärarkollegiet kanske? http://www.intebilenundermilen.se/index.php?stat=1

Här är några konkreta lösningar på problemet:

• trafiksäkerhetsdag i skolan
• besök av NTF dagtid
• att NTF och/eller eleverna mäter/räknar trafiken en vecka
• föreläsare om hälsa och säkerhet på föräldramöte
• deltagande i kampanjvecka gå/cykla till skolan
• stegräkningstävling för personalen och kanske även för eleverna (www.tappa.se)
• tema i verkstäder typ "bygga säker skolmiljö o transporter"
• cykelställ vid skolgården i stället för vid bilparkeringen

Vandrande skolbussar ett förslag som kan komma "underifrån" om elever och personal och sedan föräldrar under en tid har lyft frågan och påtalat problemen.

Vi bodde tidigare i Älvsjö där Ea gick förskoleklass och där var det vanligt med vandrande skolbussar, mest till skolorna i det jättelika villaområdet men även på Kämpetorpskolan utmed Älvsjövägen fanns en karta och kontaktuppgifter till föräldrar där man så att säga kunde haka på olika tåg.

Jag tror som sagt det här är ett förslag på åtgärd efter att trafiksäkerhetsproblemet tydliggjorts men ett sätt att synliggöra vore att pricka ut eleverna på en karta, då skulle det ganska lätt gå att se kluster av barn och möjliga upplockningssträckor för intresserade.

Vi 70-talsföräldrar som själva gick och cyklade till skolan i ur och skur har någon form av missriktad välvilja gentemot våra barn just genom att skjutsa dem i tid och otid. Och när de flesta skjutsar så blir trafiksituationen just osäker för det fåtal som inte åker bil.
 

Med vänliga hälsningar,

/Mattias Bengtsson Byström

Taxi gör förbjuden vänstersväng

Jag cyklade igen i morse. Gick ganska bra. Slapp både att frysa på vägen till jobbet och dålig täckning!

Men jag höll på att bli dödad i Götgatsbacken, cirka kl 09.00. Jag kom uppifrån och fortsätta cykla rakt fram in på cykelbanan ned mot Gamla stan. Vänstersväng är förbjuden. Det finns inte undantag för taxi. En bil från Taxi Stockholm stod lite misstänkt till vänster i stället för som övriga bilar i mitten. Jag signalerar med min ringklocka, som är ett tillbehör och extra kraftig. Mycket riktigt påbörjar taxin en vänstersväng, trots att det är föbjuden och utan att titta i sidospegeln eller så struntar han medvetet i att han ser mig eller hör mig signalera. Jag hinner precis göra en våldsam undanmanöver och sladdar in på fel cykelbana, den som kommer nerifrån Gamla stan. När jag stannat och vänt mig om har taxin redan försvunnit bakom hushörnet och jag bedömer det som lönlöst att försöka cykla runt i snölaget och hinner se registreringsskylten. men jag hinner se ytterligare en bil från Taxi Stockholm göra samma förbjudna vänstersväng.

Jag förstår att detta inte är deras policy, att förare inte ska köra så osv. Vad jag däremot vill uppmana företaget och deras förare till är att:

- inte svänga vänster där det är förbjudet, om inte undantag för taxi finns.

- att använda sidospegeln

- att stanna om de ser en cyklist som kör rakt fram om de själva svänger.

Sedan finns problemen med taxibilarna vid Hotell Scandic Malmen på Söder. Ofta står taxibilar helt eller delvis i cykelfältet, som om detta vore en extra taxifel. Effekten blir att cyklister tvingas ut i körbanan på Götgatan. Jag har sett cyklister som bankar till tak eller bilrutor när de passerar blockerande taxibilar. Våld föder våld. Snart kommer någon förare att hoppa ut och slå till första bästa cyklist. Hur det går då vill jag inte ens tänka på. Kom ihåg var ni läste det först.

***
 Fick faktiskt ett snabbt svar på mitt mejl:

Hej Mattias,

Tack för ditt mail.

Jag beklagar verkligen det inträffade, det är något som vi ser mycket allvarligt på.
Tur att det ändå gick bra för dig, att du var snabb och hann undan, det låter väldigt otäckt det här och det kommer vi ta vidare och gå ut och påtala till våra förare, så att de tänker på det här i framtiden för att undvika otäcka olyckor.

Synd att du inte hann ta registreringsnumret, men det förstår jag att man kanske inte hinner när det blir så här.

Med vänlig hälsning 

Anne-Lie


TAXI STOCKHOLM 150000 AB
Kundcenter
Box 6576 (Luntmakargatan 64) 113 83 Stockholm
Tel vx 08-728 26 00, direkt 08-728 27 00
Fax 08-728 26 14
E-post kund@taxistockholm.se
Besök oss på www.taxistockholm.se