Tack för presenten med presentkort till cykelaffär! Och det var ju lämpligt med orange papper, och fotografi på mig med hjälm och orange glasögon.
Jag har alltid cyklat. Till lågstadiet. Till gymnasiet fast utan mössa för att frisyren inte skulle skadas. I Lund som har landets tredje höjdskillnad inom kommungränsen och där min cykel prydde löpet till Sydsvenskan efter en cykelaktion med FBI, Föreningen Bilfri Innerstad! I Malmö åkte jag mest rullskridskor till jobbet som redigerare på Skånska Dagbladet. I Chile cyklade jag trots värmen och att trafiken var livsfarlig, inte minns när vi hade cykelaktioner.
Ibland så stannar tiden och du kommer på något. När jag en dag i Älvsjö stod med hjälmen på efter att ha cyklat med barn till dagis och sedan till skolan så kom jag på att jag i stället för att ta pendeln kunde cykla till jobbet. En dag i vikarieträsket på TT kom jag på att jag kunde söka även jobb som pressekreterare. En dag i Dalarna insåg jag att jag ville jobba utomlands, gärna som biståndsarbetare. Och en dag i tonåren kom på jag på att jag ville utbilda mig till journalist.
Jag började på Miljöpartiets riksdagskansli februari 2003. För att ge lite perspektiv så har jag tänkt igenom vad som fanns då men inte nu och tvärtom.
- 2003 jobbade Maria Wetterstrands pressekreterare med ansvar för politiska utspel, Kristoffer Talltorp, fortfarande som MP:s webbredaktör.
- 2003 faxade MP:s pressavdelning fortfarande pressmeddelanden till alla riksmedier, förutom att skicka på mejl
- 2003 låg inte etermediernas nyhetssändningar på nätet, så vi köpte en dator med tv-kort och spelade in tv-sändningarna. Men viktiga riksdagsdebatter spelade vi fortfarande in på video, från intern-tv:n.
- 2003 i partiprogrammet – och det nuvarande – varnar MP för växthuseffekten. Klimatfrågan fanns inte som uttryck.
2003 hade jag också fullt utbrott vad gäller orange kläder. När jag var föräldraledig 2004 i Farsta kunde jag ha orange byxor, tröja och jacka. Det här började redan i Chile i slutet av 1990-talet och fortsatte. Hösten 2005 till våren 2006 vikarierade jag som samordnare av pressarbetet. Det innebar också att sitta med FG, förhandlingsgruppen, och där Conny Wahlström biträdde den gröna departementschefen Agneta Börjesson. De som känner Conny vet att han gillar starka färger på skjortorna. Det ledde till ett par häftiga krockar, bland annat när jag hade en orange skjorta och han en rosa…
Från den tiden har jag också min främsta MP-anekdot: när förhandlingarna kärvade som mest mellan Miljöpartiet och Göran Person om en tillfällig asyllag för att de flesta gömda barnen skulle få stanna så stängde språkrören av sina telefoner i protest. Vänsterpartiet hade vikt ned sig och MP hade till sist kastat alla sina övriga vårbudgetförslag och hade endast kvar detta krav. Redan innan hade både Yvonne Ruwaida och Åsa Domeij i perioder vidarekopplat sina mobiler och jag hade redan haft finansminister Per Nuder på tråden ett par gånger.
På hösten hade jag börjat spela World of Warcraft och på våren hade jag nått högsta nivån. Jag var med samma gille som flera andra på pressavdelningen och vi flera kvällar i veckan hade vi samlingar med 40 spelare som utförde gemensamma uppdrag. Jag var druid och helade dem som bankade på de största monstren. Mitt uppe i ett sådan uppdrag så ringer mobilen, jag tar av mig head setet och har helt plötsligt statsminister Göran Persson i luren. Han fick inte tag på Maria och Peter. Jag kunde inte säga att de var sura på honom men heller inte ljuga och säga att de skulle höra av sig, för det ville de inte då. Han tyckte det var konstigt att jag inte kunde nå dem eller få dem att ringa upp honom. Efter ett tag började min spelkompisar att skrika på engelska och kräva på chatten att jag skulle återvända. Jag fick rätt stor respons bland de svenska och internationella spelarna när jag förklarade att orsaken till mitt spelavbrott var att jag hade haft Sveriges statsminister på tråden.
I alla fall så i höstas köpte jag ytterligare ett par cykelglasögon som skydd mot blåst och insekter och för att se kontraster bättre. Färgen blev… orange! Och i julas fick jag nya cykelkläder av Linn… som var i färgen orange!
Så då hände det följaktligen efter jul, när jag hade uppdaterat mitt CV och sökt en av chefstjänsterna i den pågående omorganisationen, att jag kom på något. Jag kanske skulle söka jobb utanför bygget? Så jag började googla. Och vad dök då upp, om inte en utannonserad tjänst som pressekreterare för Pensionsmyndigheten. Som skickar ut sitt orange kuvert. Och har en orange logga. Och vars intranät heter Orangeriet!
Så, vi får se när det händer något nästa gång. Kanske har det med jobb, kanske har det med färg, kanske har det med cykel att göra. Vem vet?
