"Du kör för FOORT!" – Om att inte trivselcykla till jobbet/skolan

Brukar du trivselåka i bilen till jobbet? Alltså medvetet ta en omväg, köra långsamt, veva ned rutan och riktigt njuta av livet? Inte det?

Brukar du medvetet åka en längre och långsammare sträcka med kollektivtrafiken till skolan, bara för att prova en ny annan sträckning, kolla på folk och chilla lite på ditt säte? Inte det?

Varför är det så förvånande och upprörande med att folk som cyklar till jobbet och skolan vill komma fram så snabbt som möjligt, varje dag, året om, oavsett väder och olika förutsättningar?

Jag kan självklart variera min cykelväg, väljer exempelvis den snabbare Liljeholmsbron i bland men där nackdelen är större trängsel, inbyggd konflikt med fotgängare och de hårda spåren från Tvärbanan som skadar hjulen.

Och jag ser mig omkring för att följa årstidsväxlingarna, förändringar i omgivningen och spanar efter djur. Rekordet samma dag är rådjur, kaniner och fasan samt ekorre!

Men jag vill ju komma fram! Eller hem!

Jag har nog aldrig okynnescyklat i mitt liv, alltså tränat på cykel. Jag cyklar från en punkt till en annan. Jag kan slöcykla med barn eller till affären och Huddinge centrum, alltså utan att ta ut mig eller bli svettig – bara för den smidiga transportsättets skull.

Men när jag cyklar varje dag, året om, och har lärt mig vägen, då går det fort, ibland riktigt FORT. För jag vill ju komma fram, målet är jobbet eller hemmet, inte vägen till eller från.

"Citatet" ovan?

Jo, det är det jag brukar höra från hundägare, personer med barnvagn och vän av ordning från tonåren till övre pensionsåldern.

Stockholm har ju byggt konflikter. Blandat fotgängare och cyklister. Helt kajko och värdo. Det är som när traktorer ska samsas med bilar på en landsväg. Tänk dig då att köra om TVÅ traktorer som ligger i bredd. Och du dessutom har möte. Helt omöjligt.

Separera, snäll. Hur svårt kan det vara, allvarligt?

Det går ju i Danmark och Holland. Och det gick i Stockholm fram till 1950-talet då dåvarande arbetarrörelsen byggde bort klassamhällets cyklism till förmån för det klasslösa samhällets bilism i innerstan. Alla skulle vara jämlika, alla skulle få åka bil, ingen skulle behöva cykla till fabriken i Telefonplan, allt i Klarakvarteren skulle blåsas bort och ersättas med de stora breda vägar som finns kvar i dag och kostar samhället pengar för bilisterna inte bara gör miljön och ossa andra sjuka, deras dåliga folkhälsa på fyra hjul blir en minuspost. Till skillnad mot cyklister som håller både sig själva och miljön frisk.

Kommer ju aldrig till citatet. Nu då: på vägen från Årstafältet på östra sidans påfart till Årstabron finns en tvärbana dyker den vanliga situationen upp. En hundägare, och en hund. Långt snöre emellan. Men de går på sidan. Jag har två ringklockor, en standard som jag använder som ett "Hej här kommer jag, du går bra och jag cyklar fint men nu vet att jag kommer så fortsätt så samarbetar vi". Och sen en större "Men hallå tonårsgänget med lurar i öronen, ni måste lyssna och ge plats". Ja, ni förstår.

Nåväl, de gick på sidan. Så jag plingade inte alls, eftersom det rör sig om djur och kan missuppfatta signaler.

Precis när jag ska passera så viker hundägaren rakt åt sidan över gång- och cykelbanan utan att se sig om.

Jag kör i hög fart – et ty jag inte trivselcyklar utan vill komma fram till jobbet – hinner få ett finger på en ringklocka samtidigt som jag girar ut i gräset och passerar en hårsmån från ekipaget.

– Du kör för fort, duu kööör fööör FOOORT!!

Skriker hon.

Eh va?

Jag har tidigare bloggat om dialog och snällhet i trafiken. Men jag vill ju komma fram till jobbet, har förstasidan på Aftonbladet och ska hantera uppföljningen.

Så jag ropar, trevligt och i så lite förställd röst som möjligt.

–  Hej hej, kom ihåg att se dig om när du går, det blir farligt annars för dig och din hund!

–  Vovovov, skäll skäll, VAFF VAFF!

Har svårt att höra. men förstår. Fattar att hon tycker jag borde trivselcykla.

Det är den kommentaren jag får höra mest när jag pratar cykling på nuvarande jobbet och med grannar och en del bekanta: de där männen som cyklar så fort.

Hör sällan klagomål över bilister som kör för fort till jobbet. Vid hämtning och lämning av barn, visst - men aldrig jobbpendling.

Har definitivt aldrigt hört någon klaga över att kollektivtrafiken till jobbet och skolan går får fort. "Fan, pendeln gick så ruskigt snabbt i morse, jag kom fram före utsatt tid". Eller: #Fyrans buss alltså, nu slog den nytt rekord IGEN på sträckan Karlaplan-Hornstull."

Men cyklist, de får fan höra hela tiden att de kör för FOOORT.

Lägg av.

Satsa på separerade breda cykelbanor, det sparar miljö och hälsa. Samt tid. Och minskar konflikterna.

Bilfri vecka i Huddinge. Full fart till och från Myrängsskolan, som drivs av Pysslingen.

Inte bara husen i miljonprogramsområden behöver upprustning, så även gång- och cykelbanor. Här vägen till Rågsved.

Kolonistugeägare som kör på cykelbana för att komma nära naturen. 

Årstafältet. Inte ens asfalt utan grus! Modern väg till jobbet i Stockholm, 2015.

Dålig avrinning vid hundrastgården vid Bäckahagens skolan, Bandhagen.

Ingen belysning i nyöppnade tunneln under Högdalen. Läskigt för de flesta!

Masselkärrsvägen på gränsen till Huddinge men i Stockholm stad, vad annars?