Endast svenskar i svenska fjäll

Är i fjällen o här är vitt i dubbel bemärkelse. Tindrande vit snö i soliga mars men bara människor av svenskt ursprung så långt ögat kan nå. Samer är det mest ickesvenska jag kan se.

Hur kommer det sig att så få invandrare åker på fjällsemester? Är det enbart en ekonomisk fråga, att de flesta invandrare inte har råd? Eller är det inget välkomnande för dem att åka hit?

Jag har varit på sydligare fjällorter dit gymnasieklasser söderut åker o många av de ungdomar som inte sett ut som en svennebanan som undertecknad har det verkat vara första kontakten med att vara i fjällen o åka utför. Samtidigt har de haft samma vinterklädmode o hakat på att åka bräda precis som den vanliga coola USA-normen med rap/metal o skate/snowboard.

Börjar känna att min utläggning inte direkt är på en vetenskaplig nivå vare sig det gäller formuleringar, iakttagelser eller statistik men i varje fall: varför får dessa gymnasieungdomar med invandrarbakgrund som får ett smakprov på utförsåkning inte hit sina familjer, precis som svenska ungar verkar lyckas? Är det enbart en kostnadsfråga eller bemöts invandrare dåligt på fjällanläggningarna? För mycket av marknadsföringen sker ju ändå i kollektivtrafik o annonser i gratistidningar o tv.

Kanske prioriterar familjer med invandrarbakgrund semestrar till soligare länder eller sparar ihop längre sammanhängande semester i forna hemlandet en gång var tredje år, precis som många svenskchilenare gör? Flyktingar har ju inte direkt kommit till Sverige med anledning av vårt kalla klimat utan för att slippa förtryck o konflikter. Arbetskraftsinvandrare likaså för jobb, inte vädret. Varför då lägga pengar på att åka ÄNNU längre norrut till ÄNNU mera snö o där det är ÄNNU kallare?  :-)

Skulle gärna vilja ha lite kommentarer från er läsare om detta? Vill se samma blandade mängd svenskar av olika ursprung i fjällen precis som jag ser i simhallar, på bio o på stan. För här är ändå underbart vitt o härligt. Men jag vill bara ha det vitt i form av snö, inte en etnisk enklav av infödda svenskar.

Cyklistiskt självförsvar - ha attityd, säga NEJ o reagera

Är sedan i morse återigen en jobbpendlare på två hjul. Att släppa kollektivtrafiken och greppa cykelstyret innebär också att att jag mister den planskilda tryggheten o kastar mig ut i fordonstrafiken.
Det gick ganska bra att cykla, det tog ungefär samma tid som att gå till o från samt åka tunnelbana o det var varken för kallt eller jobbigt.
Men.
MEN.
Det tog bara fem minuter innan jag hade min första incident. Och så rullade det på, även om jag slapp den näst värsta graden av nära-döden-upplevelse. Några exempel:

• Trängning vid trafikljus av mindre lastbil. Fick köra upp på trottoaren, runda o sen svänga ned framför. Lastbilen gasar på vid grönt, markerar efter omkörningen av mig genom att svänger in mot högerkanten igen innan den sen svänger i nästa korsning. Till vänster.
• Taxi som inte stannar vid väjningslinjen utan kör ända fram så jag måste bromsa i nedförsbacke o köra förbi bakom o sedan fortsätta på cykelbanan.
• Parkerad skåpbil utanför ett hus blockerar hela trottoaren så jag måste leda förbi cykel.
• Privatperson som svänger men fastnar på cykelfältet mitt på Hornsgatan så cyklisterna måste ut i bilfältet till vänster. Upprepas utanför Scandic Malmen av en stillastående taxi.
• Kvarlämnade snövallar mitt på cykelbanan som glömts av plogbilen.
• Frusna spår på cykelbana.

Vad är det som är så svårt med att blinka i god tid för att visa att bilen ska svänga? Varför kan inte en del bilister bättre planera sin körning. Och varför tror vissa yrkeschaufförer att de kan kan skita trafikregler o respekt på cyklister o gångtrafikanters bekostnad.
Ja, jag vet att en del cyklister dåligt följer trafikreglerna. Ja, jag vet att en del cyklister cyklar på gångtrafikanter.
Men.
MEN!
En cykel som kör in i en bil skrapar på sin höjd plåten, men en cyklist som blir påkörd eller ränner in i ett fordon skrapar sig sönder o samman.
Det finns en del som tycker att aggressiva cyklister få skylla sig själva o att trafikklimatet bara blir sämre om cyklister skriker på bilförarna.
Låt mig jämföra med kvinnor, sexuella övergrepp o feministiskt självförsvar. Ska uppseendeväckande klädd o sminkad kvinna få skylla sig själv när hon blir utsatt? Ska en kvinnan som blir utsatt för glåpord eller tafsning förbli passiv o inte reagera? Ska en kvinna som blir fysiskt utsatt för ett övergrepp inte försvara sig?
Jag rekommenderar alltså alla cyklister, till vardags o fest:

• Ha en offensiv cykling. Vik inte undan. Kräv din rätt o ditt utrymme.
• Reagera när du blir utsatt genom att skrika, gestikulera eller använda ditt signalhorn/båttuta från Claes Ohlsson
• Teatertrilla, använd dina kunskaper från dramat o fotbollens värld att ofarligt slänga dig själv o cykel på marken, res dig långsamt o ömkligt.
• Om mannen (vilket det oftast är) inte reagerar utan bara tittar rakt fram kan du i farten knacka till på rutan eller bak/framluckan när du passerar.
• Vik försiktigt fram eller tillbaka sidospegeln på felparkerade fordon. De är tillverkade för att kunna gå att fälla in. Likaså fäll upp vindrutetorkare, utan att skada dem.
• Skriv upp registreringsnummer o ring taxibolag, företag eller privatperson.

Lycka till där ute, på fälten och gatorna!

Ta bort RUT o utred rika skattefifflare

Läser Aftonbladets granskning av RUT-avdragen och där 35 procent används av de rikaste 3 procenten av befolkningen.

Någon som blev förvånad? Nej.

Utifrån AB:s lista över höga borgerliga politiker som tidigare betalat svart för hushållsnära tjänster framgår återigen av MUF-attityden på 80- o 90-talet: att systematiskt vägra att bidra till kollektiv finansiering av tv-licenser o att solidariskt betala skatt som går till vår gemensamma välfärd.

Vad är det som är så svårt att dela med sig o göra rätt för sig? Visst, alla kan fuska någon gång. Men bara borgerliga höginkomsttagare verkar vara lika systematiska.

Jag vet att RUT-avdragen kan räknas som en konjunkturåtgärd o att det är oschysst att utan varsel ändra spelreglerna för branschen. Men magkänslan säger mig att symboliskt MÅSTE avdragen för hushållsnära tjänster bort.

Och i stället för att jaga fifflande småbarnsföräldrar o fattiga studenter borde myndigheterna satsa på att utreda dessa skattefifflare som säkert kostar samhället mångdubbelt än felaktiga sjukförsäkringar eller studiebidrag.

Här finns störst möjligheter att göra svarta tjänster vita.

Börjar blogga

Efter att ha mikrobloggat i ett år på Twitter tänker jag nu testa att blogga om aktuella politiska händelser o nyheter.

När jag under tre år jobbade i Chile som biståndsarbetare skrev jag ett nyhetsbrev var tredje vecka som jag dels mejlade till vänner o andra intresserade och dels samlade på en hemsida. I dag hade det nog kunnat kallas för en blogg, även om antalet inläggen var ganska få.

Hoppas lära mig pinga/knuffa o komma med på bloggportaler.

Hoppas få tid o inspiration till ett antal inlägg, framför allt nu under valrörelsen fram till 19/9.

Och hoppas få dig o många fler som läsare!