När snällheten vinner - plötsligt ska min cykelväg underhållas efter mitt brev till kommunen

Det var en vanlig eftermiddag på väg hem på cykeln från jobbet.

En vanlig tidig vårdag, när känslorna svämmar över hos småbarnsföräldrar, hundägare och tonåringar som hukat inomhus en lång och kall vinter.
 

Nu vi ut och röra på oss, prata, umgås - breda ut oss i värmen!
 

På cykelbanan. På den icke separerade gång- och cykelbanan, eller den låtsas-separerade med ett vitt smalt streck på en alldeles för smal gång- och cykelbana som gör det svårt för två cyklister att mötas på rätt sida och två barnvagnar i bredd tar ut just hela utrymmet i bredd.
 

Det var alltså en dag med i regel TRE (3) barnvagnar i bredd, hundägare med snören kors och tvärs eller löst springande hundar fram och tillbaka mellan gräst och asfalt samt hordes eller enstaka tonåringar med musik i lurarna och ingen som helst koll på att deras lebensraum även delas av ickegående trafikanter, nämligen åretruntcyklande pendlare på väg hem till fritids, matlagning, läxläsning, partnerskap och eventuellt egen tid.
 

En sån dag.
 

Egentligen ska jag ju stanna och trevligt och pedagogiskt förklara för var och en att "hoppsan, om ni går så här och inte lyssnar på cykelringklockor då blir det lite tokigt och svårt för oss alla".
 

Men orka! Eller hinna. När det skulle innebära tio stopp per enkel resa och tredubbla restiden.
 

Nåväl, efter som sagt ett tiotal djupa suckar efter kraftigt ringsignaler utan resultat med efterföljande lika kraftiga inbromsningar kom jag slutligen till Kräppladiket, detta ur underhållssynpunkt sorgligt eftersatta sorgebarn i form av naturskyddsområde i Stockholms stad, på gränsen mot Huddinge kommun. Längst till vänster på kartan, alltså västerut, inramas området av Huddingevägen i höjd med Hagsätra och österut av det mystiska industriområde känt för årliga grafittifestivalen Spring Remake.
 

Menvaf... EN BIIIL PÅ CYKELBANAN!!
 

Nu får det väl ändå vara nog, måttet rågat denna trafiktokiga marseftermiddag.
 

Men, visade det sig, det var Enskede-Vantörs stadsförvaltnings enhetschef och medföljande trafikingenjör, som var ute och inspekterade på Masselkärrsvägen som för min del toppar listan över felanmälningar, säkert ett tiotal per år sen jag flyttade hit 2008.
 

Så klart vi ska ploga, blir det bra den här vägen som ju ändå är belyst. Ditt förslag som reseplanerna pekar ut blir ju bara löjligt över den lilla träbro! Sa Pierre Persson, enhetschef för Årsta-Enskede-Vantörs stadsdelsförvaltning.
 

Det lönar sig alltså att vara trevlig, Att ta sig tid att förklara. Vara snäll, helt enkelt.
 

Efter ett antal felanmälningar som varit frustrerade, arga, ironiska och med sura undertoner andades jag en kväll i vintras och skrev ett brev som jag skickade dels till Trafikkontoret och dels till den politiska ledningen, alltså de adresser jag hittade för Stockholms stad hos Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt initiativ.
 

Äntligen tog det lite fart. Jag fick svar, och dialog, på olika håll. Och en handläggare på Trafikkontoret kom äntligen med fakta och en metod som lösning: eftersom min oplogade, osandade, oklippta, och odränerade cykelbana Masselkärrsvägen klassas som "övrig parkväg" så underhålls den inte vintertid av upphandlade entreprenören. Och för att ändra på detta måste jag själv kontakta lokala stadsdelsförvaltningen, inte centrala Trafikkontoret.
 

Dumma mej 3!
 

Tänk, sånt trodde jag Trafikkontoret gjorde, skickade felanmälningarna till rätt instans inom Stockholms stad. Nix, stället verkar mest vara till för att samla upp de mest uppenbara och akuta trafikproblemen och i övrigt avfärda resten av felanmälningarna som medborgarna lagt sin tid på att skicka in...
 

Hoppsan, nu rann det i väg. Trist bemötande leder bara till än mer frustration och irritation.
 

Bara dialog och vilja till att lyssna ger förändring.
 

I varje fall: på plats lovade Pierre Persson underhåll, framför allt snöplogning, av Masselkärrsvägen. Trafikingenjören antecknade och markerade. Eventuella ändra bommen från Snösätravägen in på gång- och cykelbanan på andra sidan Kräppladiket så den går att passera med fart, och inte kräva totalstopp och omkörning ute i leran. Samt äntligen vrida om skylten så Farsta och Stockholm pekar åt rätt håll, aldrig kommer Farsta ligga norrut och Stockholm österut.
 

Hittills har dock inte skylten åtgärdats på två månader. Så nu har det gått ett år sen den sattes upp och jag felanmälde första gången.
 

Förhoppningsvis åtgärdas den felriktade skylten före vintern. Och förhoppningsvis #plogas min livlina till jobbet tack vare ett snällt brev till stadsdelsnämnden - i stället för en sur felanmälan till Trafikkontoret.

Min bifogade bild de hade med sig utskriven, som visar hur dumt det blir att inte underhålla Masselkärrsvägen, eftersom alternativet är en icke asfalterad gångstig över en liten träbro!

I morse helt översvämmat i regnet, sex timmar senare fortfarande icke acceptabel avrinning.

Felanmäld sen ett år tillbaka - hallå, när orkar nån byta plats på skyltarna Stockholm och Farsta? Dela gärna filmen.